Nej Jimmie Åkesson jag är ledsen, men jag håller inte med dig.
Jag vet inte ens om jag kommer få ur mig några vettiga ord just nu, är SÅ tagen, berörd, arg, besviken och ledsen men framförallt inspirerad. En vän till mig lade ut på Twitter, just den meningen ni ser som rubrik och jag blev helt tom på ord. Helt tom på känslor. Det är så sant och jag fick så ont i magen. Varför gör jag inte mer? Varför hjälper jag inte till? Varför är jag så självisk att jag låter mina pengar gå till dåliga mascaror och snygga naglar när jag i mitt nästa liv kan vara en båtflykting från framtida Hitler eller ISIS?
Om vi nu säger att jag i mitt nästa liv kommer sitta i en båt runt jul och nyår, i mörkret och i havets stora vågor, och bara kan HOPPAS att durken i båten inte går sönder när nästa våg slår sig ekande mot fören. Om vi nu säger att det är jag, vad är det då som kan hjälpa mig?
Well, just då - inte mycket. Det är hoppet som måste hållas uppe, när liv och död är det enda som står på spel. Jag lär nog inte tänka att de rika från alla världens i - länder är helt sjuka i huvudet som inte skänker pengar, som inte engagerar sig och som inte bryr sig. Nej, det enda jag kommer tänka på när jag sitter i det där rucklet som när som helst kan bli ett vrak på Medelhavets botten, är att ta en våg i taget. Att ta en svältande väns död i taget och att ta ett andetag i taget.
MEN, när jag är framme i det så kallade "säkra landet" så kommer mina tankar gå från "jag överlevde" till "var är jag? var ska jag? vad pratas för språk? kan någon förstå mig?" Så mycket frågor, så lite svar. Det är här vi kan hjälpa till. Det är här vi kan göra SKILLNAD. Vi kan skänka filtar, tröjor och strumpor till flyktingförläggningar. Vi kan utbilda oss så vi förstår deras språk. Vi kan engagera oss i att lära de vårat språk. Vi kan göra så, så, SÅ mycket. Men framförallt så kan vi hoppas med dem.
Så nej Jimmie Åkesson jag är ledsen, men jag håller inte med dig. Jag vill inte hålla med dig, jag kommer inte hålla med dig och jag förstår inte att du vill att folk ska hålla med dig. Så mycket ont i människors hjärtan du kan orsaka och så onödigt mycket sårande själar som kommer vandra från Sveriges gräns med tankarna att inget hopp längre finns när du står där vid gränsen och säger "åk tillbaka till ditt hemland, vi hjälper dig där".
Då ska jag berätta för dig min kära, att när dessa söndertrasslade människosjälar vandrar tillbaka till sitt hemland så kommer de ha hunnit tagit sitt sista andetag och blinkat en sista gång innan du ens lyft din fot från Sverige.
